jag saknar allting mer och mer för varje dag som går, jag har börjat inse att de aldrig kommer bli som förr, fyfan! vill inte tänka tanken ens. mitt liv har förändrats helt, både nackdelar och fördelar.

jag älskar er, världens underbaraste vänner. det känns som NI bara glömt mig? speciellt en person, hon var den bästa! nu skriver hon aldrig till mig längre :( och vi kunde säga allt till varandra, jag vet inte vad jag ska göra? ringa henne? vi var aldrig sånna som snackade i telefon, vi bara gick hem till varandra. nu vettefan, nu känns de helt konstigt att skriva sms eller på msn, SÅ SKA DE INTE VA? jag kunde skriva hela tiden innan bara, hej jag är en gurka eller något annat random, nu vågar jag knappt säga hej till henne. tänk så har hon glömt mig helt och pallar inte mig längre eller något sånt? fan vad jag saknar dig. du är bäst.

du kanske vet vem du är, om du nu läser min blogg ens?

ohnej, nu gråter jag också :'(

matteprovet i skolan gick väl ganska bra (y)

men får tillbaka de nästa vecka någongång så då vet jag.

skulle egentiligen på läxhjälpen idag och plugga inför provet imorgon, men såklaaaaart så ska inte andreas eller suremarie vara där, så jag och cornelia stack hem till henne och fotade lite bilder och såklart PLUGGADE :d fattar de mesta, ska öva mer på friktionen som jag inte fattar ett piss av? -.- men jaja, tar de senare ikväll.

2 bilder på mig och älskling.